Jaaa, mått lite halvt om halvt nu i en vecka.. var nere och kollade så jag och bebis mådde bra och det gjorde vi! Och så fick jag lyssna på hjärtat igen.. det låter så fint så! :) Men ändå tycker jag galet synd om mig själv nu.. jag vet ju att det snart går över.. om snart 4 veckor.. förhoppningsvis.. men just nu är det outhärdligt! Jag har så ont i kroppen. Och jag har konstaterat att om jag ska slippa värken.. eller, kanske inte ha den så tidigt i mitt arbetspass, så måste jag vara sängliggandes fram tills jag ska åka. Absolut inte ta nån promenad. Det fick jag lära mig idag. Det är inte nådigt. Sen får jag ju erkänna att jag börjar bli nervös inför vad som komma skall! Hur i hela friden ska det kunna komma ut en bebis från min kropp?! Och kommer jag ens ha ont? Känns inte som att jag kommer kunna tolka smärtan som smärta..eller så gör man det. Helst hade jag sett att bebisen kom imorrn! Den är efterlängtad! Slut på gnäll! Nu ska jag bara ligga i soffan och sen sängen fram tills jag åker till jobbet vid 2 imorrn. Sådeså! Ha en skön natt! Kram!